Jag och min syster Lotta har spelat i Grankulla IFK enda sedan vi var riktigt små. I början av sommaren 2013 berättade vår tränare Gutte Ahlroos för oss att GrIFK damer inte kommer att ha ett lag under säsongen 2013-2014. Kvällarna i "Grottan" i Grani var en självklarhet i vår vardag, först när vi insåg att vardagen inte kommer att se ut på samma sätt som den gjort de senaste åren förstod vi hur viktig vår hobby var för oss. Gutte berättade att vi hade två alternativ: vi kunde träna med Granis B-flickor och spela i ett A-flickslag, eller sedan söka oss till en annan förening som hade ett damlag.
Varken jag eller Lotta ville spela endast i A-flicksserien. Då även Carre Rehnberg var intresserad av att spela i ett damlag bestämde vi oss för att försöka hitta ett lag som ville ta emot oss alla tre. Marcus Sjöstedt hörde av sig, och hans planer inför den kommande säsongen lät mycket bra. Han berättade om vilka hans mål var och hur vi skulle kunna hjälpa laget.
Lotta hade skadat vristen och Carre var på språkresa i början av sommaren. Detta innebar att jag fick åka iväg till Sjundeå på egen hand! Jag som aldrig tidigare bytt lag var otroligt nervös. Det visade sig dock senare att det var onödigt, jag kände mig som en i laget redan på första träningen. SIFs sommarträningar var effektiva, jag var alltid trött efteråt. Trots att dom var tunga var dom alltid roliga, och detta ledde till att jag gärna satte mig i bilen om kvällarna och körde den 40 minuter långa vägen.
Slutet av sommaren närmade sig och jag fick sällskap till träningarna av Lotta och Carre. Äntligen började vi träna boll, och vi var mer motiverade än någonsin. I början av sommaren kändes det som om det inte fanns något annat alternativ för mig än att spela i GrIFK, men där hade jag fel. Att byta lag var precis det jag behövde! Efter många år i samma lag får man en roll som är svår att ta sig ur. Trots att jag alltid var på Granis träningarna fick jag sällan speltid, och detta ledde till sura miner efter matcherna. Det kändes jobbigt att inte ha något ansvar spelmässigt i laget, men jag vågade inte hoppas på alltför mycket i och med flytten till SIF, jag ville inte bli besviken. Trots att SIFs damer till stor del bestod av erfarna spelare som spelat tillsammans i många år och kunde varandra utan- och innantill gav de mig direkt chansen att ta plats- äntligen fick jag det ansvar jag inte vågat hoppas på!
Förra veckoslutet spelade vi vår första match under denna säsong, och enligt mig kunde säsongen inte börja på ett bättre sätt. Vinst och sedan bastukväll!
Jag trivs otroligt bra i mitt nya lag, tack till både spelarna och tränaren. På lördagen spelar jag och Lotta vår första seriematch i Sjundeå bollhall iklädda gula skjortor. Det roliga är att vi möter Guttes nya lag BK-46, får se hur det går...! Kom gärna och heja på oss, vi ses i hallen!
Lina Roos
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti